söndag 10 juni 2007

"Njut av kriget, freden kommer att bli fruktansvärd"

Har precis avslutat "In the Ruins of the Reich" av Douglas Botting. Är man det minsta historieintresserad bör den absolut läsas. Botting skriver om en ganska outforskad historisk era; Tyskland 1945 - 48. Andra världskriget är nog mer dokumenterat än alla andra historiska epoker, kalla kriget är också utforskat - men den korta perioden däremellan, det fullständiga kaoset, har förmodligen varit svårare att skriva om.

Boken börjar med att beskriva slutet av kriget, de sista skälvande veckorna. Därefter går den igenom ekonomiska faktorer, hur människor levde, segrarmakternas käbbel, karaktäristika för de olika ockupationszonerna, denazifieringen, osv. Låter det träligt och akademiskt?

Inte alls, tvärtom. Detta är en av de bästa historieböcker jag läst. Den anknyter hela tiden till hur vanliga människor hade det. Svält, övergrepp, kaos, svartabörshandel, allt knyts samman med intervjuer, exempel och anekdoter. Titeln på detta blogginlägg kommer t ex från tysk graffiti som återges i boken.

Boken är ingen hyllning till segrarmakterna, utan oerhört saklig vad gäller både de allierades förtjänster och brister. När man läser den slås man oupphörligen av att verkligheten oftast överträffar dikten. Vad sägs om den amerikanske officeren som styrde en mindre tysk stad som en feodalherre, brittiska svartabörshajar som tjänade miljoner, desillusionerade tyskor som prostituerade sig för choklad, ryssar med armarna fulla av armbandsur, koncentrationslägerfångar som bildade rövarband och rånade tåg?

"In the Ruins of the Reich" är full av helt fantastiska, för att inte säga sanslösa, detaljer som bara gör en ännu mer intresserad av tidsperioden. En som förstått bokens potential som uppslag till en roman är Joseph Kanon som kom ut med "The Good German" 2001.

De mest fantastiska personerna och historierna från "In the Ruins of the Reich" är inarbetade i Kanons skönlitterära framställning. "Hauptmann Toll" som den amerikanske "feodalherren" kallades i folkmun finns med, komplett med ridstövlar och en framtoning mer lik SS än amerikansk. Den brittiske svartabörshajen som investerade sin profit i lägenheter och en biograf i Berlin gör affärer även i "The Good German".

Det är mycket intressant att se hur Kanon låtit sig inspireras. När man tänker på det blir det helt logiskt - "In the Ruins of the Reich" är en historiebok som bara väntar på att bli utgångspunkten för en roman.

Intressant på andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Bokrecension.se

Inga kommentarer: