onsdag 27 juni 2007

The Romanov Prophecy – endimensionell, fyrkantig, osannolik

Steve Berry kom ut med ”The Romanov Prophecy” 2004 i kölvattnet av Da Vinci-koden och han gör sitt bästa för att följa Dan Brown-formeln.

Efter kommunismens fall står Ryssland inför kaos och genom folkomröstning har man kommit överens om att återinföra tsarväldet. Den svarte amerikanske advokaten Miles Lord är inhyrd för att gräva i arkiv och hjälpa en av kandidaterna att bli vald till tsar. Lord hittar emellertid indicier i arkiven på att inte hela Romanov-familjen mördades av bolsjevikerna.

Omedelbart försöker två busar mörda advokaten, och på den vägen rullar det på i var och varannan scen. Boken saknar varken konspiratoriska businessmän, sadistiska skurkar eller smäckra akrobater. Huvudpersonen Lord har rätt kunskaper för varje situation. Om inte, lär han sig det i ett huj – t ex akrobatkonster från den smidiga, blonda cirkusprinsessan. Logik och sannolikhet offras för att snabbt komma igång med nästa hjältedåd. Att en svart man på den ryska landsbygden skulle vara lika anonym som en raggare på Nobelfesten, är inget författaren tar hänsyn till.

Karaktärerna är fyrkantigt endimensionella, varje gång en ny person introduceras i handlingen känner man igen en stereotyp. Goda ryssar är historieprofessorer med örnnäsa och höga aristokratiska kindben. Onda ryssar är breda, har lågt hårfäste, jämförs med Cro-Magnon-människor och har opålitliga ögon.

Hjältarna är stoiskt hårda men bestämda och viker aldrig en tum. När en onding dött beklagar sig den sanne actionhjälten över hunden som fått sätta livet till:
”A shame about the dog,” Lord said.
”I loved that animal.” Thorn turned toward him. ”But it’s over now. The choice has been made.”
And in that moment, illuminated in the glow of a quarter moon, within a hardened face and unblinking eyes, Miles Lord saw the future of Russia.

Steve Berry har jämförts med John Le Carré. Ian Fleming hade varit närmare sanningen – detta är James Bond utan försonande humor. En ny, helt oövervinnelig, superhjälte är född. Varför inte skriva en hel serie böcker med hjälten Miles Lord, precis som med Clancys Jack Ryan? Eller inte.

Intressant på andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , , , , , , , , ,


Bokrecension.se

1 kommentar:

Anonym sa...

Hm, undrar i mitt stille sinne när nästa bloggpost kommer?... :D