Varför har jag bara sju procent kvinnliga författare i hyllan?

För ett tag sen var jag ihop med en tjej som var hyfsat feministisk (och det är ett kraftigt understatement!). Vi hade många diskussioner om manligt och kvinnligt - som liberal och individinriktad kunde jag bli vansinnig på ”patriarkatet” hit och ”strukturer” dit.

Har aldrig kallat mig feminist, och tänker för mig själv att det viktigaste i dagens feministiska kamp verkar vara att kvinnor ska bli professorer samt styrelseledamöter i börsbolag. Feminism som karriärbefrämjande ideologi för övre medelklasskvinnor. Trots min skeptiska inställning till feminismen får jag så här i efterhand medge att diskussionerna påverkat mig. Annars skulle jag nog inte börjat fundera på kvoten manligt/kvinnligt i bokhyllan.

Vad jag tänker på är könet på författaren. Hur kommer det sig att endast sju procent av skönlitteraturen i mina hyllor är skriven av kvinnor!?!? Jag har ju inte medvetet sållat bort kvinnliga författare under de år jag köpt böcker och ändå är bara 25 av 351 skönlitterära alster skrivna av kvinnor. Eller är det just det jag gjort – gallrat, sovrat, sanerat, rensat, beskurit och mönstrat ut redan i inköpsögonblicket - i alla fall omedvetet?

Chick-lit, dick-lit, lad-lit – kvinnolitteratur som egen genre
Pratade med en tjejkompis häromveckan om att jag var fast besluten att läsa någon sorts chick-lit (typ Marian Keyes eller kanske ”Sveriges egen chick-lit drottning”, Kajsa Ingemarsson). Hon reagerade starkt på att uttrycket är nedsättande, men jag kontrade med att det även fanns ”lad-lit”. Har dock funderat sedan dess och undrar om det inte ligger något sunt i hennes reaktion.

Alla manliga författare jag har i hyllan ingår oftast i genrer – deckare, thrillers, skräck, science fiction, så kallad ”seriös” litteratur, o s v. Givetvis finns det kvinnor som skriver i dessa genrer också, men... är det inte så att vi oftast benämner den som skriver antingen som ”författare”, eller ”kvinnlig författare”? Det manliga som norm, det kvinnliga som - om inte anomali, så i alla fall standardavvikelse…

Kvinnliga författare – om de inte helt klart ingår i en genre, Patricia Cornwell = deckare till exempel – blir lätt definierade genom sitt kön. Böcker som bara handlar om livet i största allmänhet, med glimten i ögat – exempelvis Bridget Jones dagbok – blir etiketterade i egenskap av att författaren har vagina, m a o ”chick-lit” och inte ”humor”.

Marknadssegmentet kvinnor kontra män
Invändningen är väl att ”chick-lit” är en marknadsföringskategori, till och med jämförd med flickböckerna om Kulla-Gulla. Den benämns inte ”chick-lit” för att den är skriven av en kvinna, utan för att den vänder sig till kvinnor i tjugo - trettioårsåldern.

Nämn en manlig författare som anses vända sig till samma marknadssegment, och därför klassas som ”chick-lit”? Utgår man från vem böcker i allmänhet marknadsförs mot, borde nästan samtliga böcker benämnas ”chick-lit” eftersom uppåt 80 procent av alla läsare är kvinnor. Om Salman Rushdie uteslutande vänt sig till män, hade han snällt fått fortsätta som copywriter på Ogilvy i London och skriva för byrålådan.

Kvinnor och mäns läsbeteende – olika mål?
Sen är det en helt annan fråga om den manlige läsaren ”känner igen sig” i det som benämns ”chick-lit” eller väljer bort det för att det inte tilltalar honom. Jag läser inte exempelvis deckare för att jag ”känner igen mig” – i så fall skulle jag antingen vara nerdekad supande polis eller bindgalen seriemördare, med tanke på vad jag har i hyllan. Någon ”lad-lit” vet jag inte om jag har, genren anses inte finnas i Sverige – svenska manliga författare får helt andra etiketter, om ens någon.

Kanske är det faktiskt så att kvinnor och män har olika läsbeteende. Läser kvinnor i högre utsträckning för igenkänningsfaktorn och män för att drömma sig bort?

Fotnot
För övrigt ger en Google-sökning på ”lad-lit” 45 700 träffar, medan ”chick-lit” ger över 1,2 miljoner träffar - kanske en fingervisning så god som någon att ”kvinnlig litteratur” anses vara en egen genre. För lite andra genrebenämningar, kolla Christian Science Monitor (”African-American literature, gay and lesbian fiction, suspense thrillers, mom lit, "bridezilla" lit (women going after men), even a new genre for postmenopausal women”)

P.S. Fy fan vad jag kommer att få äta upp det här inlägget! Är det någon av alla tjejkompisar som läser bloggen kommer de att skratta rått nu; så många gånger vi diskuterat manligt/kvinnligt och alltid har jag ansetts som mannen som gav manschauvinismen ett ansikte!



Intressant på andra bloggar om: litteratur, kultur, skönlitteratur, feminism, patriarkatet, patriarkala strukturer, feminist, medelklasskvinnor, kvinnliga författare, chick-lit, dick-lit, lad-lit, kvinnolitteratur, genrelitteratur, Marian Keyes, Kajsa Ingemarsson, deckare, thrillers, skräck, science fiction, seriös litteratur, Bridget Jones dagbok, vagina, humor, marknadssegmentet kvinnor, marknadsföringskategori, flickböcker, Kulla-Gulla, läsbeteende, polis, seriemördare, igenkänningsfaktor, African-American literature, gay fiction, lesbian fiction, suspense thrillers, mom lit, bridezilla lit, postmenopausal lit, manschauvinism