NEKULTURNY: Konstrundan Nordvästra Skåne

För konst i Skåne verkar det som om man ska söka sig antingen åt nordväst eller sydost. Generellt sett tycker jag att både den traditionella Österlenrundan och Konstrundan Nordvästra Skåne (KNS) håller hög klass. Åkte längs med västkusten i måndags tillsammans med brorsan, Jacob, Jesper och Niklas. Vi började på Landskrona konsthall där KNS hade samlingsutställning, för att kunna plotta ut en runda. Eftersom vi var flera fick vi alla kompromissa och därmed fick jag också möjlighet att se något nytt, som jag kanske inte valt att se annars.

Vi började hos Bisse Thofelt i Höganäs. På reaktionerna hos medpassagerarna verkar det vara en sorts konst som man antingen älskar eller hatar. För min del var det det förstnämnda - jag kunde inte annat än att bli glad av Bisses manicker och installationer. Allt ifrån poesimaskin och poesikanon till ansjovisburksskulpturer och andra härliga infall. Lämnade dessutom ett bidrag till ekopiss-dunken på Bisses utedass. En fantastisk början på en bra dag!

Därefter tog vi oss till Ben Sederowsky, en trevlig konstnär som välkomnade oss i sitt lätt patinerade eternithus strax utanför Höganäs. Gemenligen kallad "the bagman" värmetransfererar han över fotografier på bruna papperspåsar och färgsätter med smink. Låter kanske knäppt, men var riktigt bra. Han har bott närmare 30 år i New York och hade Warhol-autograf med blyertsritad Campbell-soppburk inramad på väggen.

Åkte därefter in i själva Höganäs och ner mot hamnen. Jesper och jag tyckte att en målning som verkade abstrakt, men även kunde vara ett undervattensmotiv verkade intressant. Mycket riktigt, Christer Svanberg tar undervattensfotografier vid Kullen och målar sedan skimrande blågröna tavlor. Måleriet är mycket stämningsfullt och återger ett drömskt ljus.

I samma lokal som Svanberg ställde även Paula Fohlin ut. Tekniskt bra måleri, men lite för blekt för min smak. Det är konstigt, men viss konst faller en inte riktigt på läppen och det är svårt att förklara varför man gillar det ena, men inte det andra.

Gick sedan förbi Ylva Lund på väg ner till hamnen. Får erkänna att detta verkligen inte var "my cup of tea". Kanske vill jag ha lite mer när jag ser på konst, kanske var det endast skenbart enkelt, kanske jag vill att blyertsteckningar ska vara mer avancerade om man ska ta sig tid att titta på dem.

På vinst och förlust gick vi sedan in i den gamla lotsstationen nere i Höganäs hamn. Det visade sig vara en riktigt fullträff, där vi som blinda hönor hittade ett korn. Jan Noréns akvareller var av hög klass och det riktigt lyste om dem. Som ledare på konstkurser kunde han även tipsa brorsan om akvarellfärger med hög pigmenthalt som gjorde att vattenfärgerna snarast antog gouachens egenskaper.

Färden gick nu vidare till Arild och Pelle Wadströmer. Detta var enastående! En virtuos på oljemåleri med gnistrande, blänkande vatten som motivens höjdpunkt. Även akvarellerna var mycket intressanta och priserna humana för så bra konst. Rekommenderas!

Jesper och Niklas var nu tvungna att avvika och brorsan, Jacob och jag begav oss vidare mot Ängelholm. På vägen dök vi in till paret Håkansson i Brunnby på vinst och förlust. Det visade sig vara mest på förlust. Bo Håkansson målade hutlöst prissatta enfärgade akryl-målningar i självlysande illgrönt och illgult. Karin Håkanssons konst verkar vara något som konstnärliga damer över femtio har en faiblesse för: lilafärgade, guldbestänkta, fjäderprydda skulpturer. Vad vi gav denna konstart för namn vågar jag inte ens skriva.

Innan Ängelholm besökte vi Peter Göransson i Farhult. Alla fem tyckte detta såg bra ut i Landskrona. Göransson var förmodligen tekniskt sett den mest drivne under dagen och hans landskapsmåleri var nästan fotografiskt. Men kanske kom jag på fel dag eller var redan lite utmattad för jag tyckte att något saknades. Tavlorna var helt enkelt tråkiga och oinspirerande. Dock tänker jag ge Göransson en ny chans nästa år eftersom jag beundrar den tekniska skickligheten.

Eftersom vi varit lite för optimistiska när vi gjorde upp rundan och började få ont om tid skippade vi Ängelholm och styrde söderut. I Mörarp ställde Kristina Assarsson ut oljemålningar som intresserade mig pga dess teknik. Tavlorna är gjorda med oerhört tjock olja och golfbollsstora färgklickar. Det såg intressant ut på samlingsutställningen, men väl på plats var motiven genomgående Hötorgsaktiga - inga människor, utan endast husfasader, trädgårdar och blommor. Jag är väldigt ambivalent inför detta måleri. Å ena sidan är det ett habilt hantverk, å andra sidan verkar det som utstuderat, spekulativt kitsch. Men om inte jag kunde bestämma mig för vad jag skulle tycka, hade resten av den skånska konstintresserade allmänheten en bestämd åsikt. Hon hade sålt för över en halv miljon!

Efter Mörarp skyndade vi oss för att hinna med Per Jadéus utanför Ljungbyhed. Han hade nästan inte sålt något alls, vilket var mycket förvånande om man jämförde skickligheten med den tidigare konstnären. Men detta visar väl bara att jag aldrig kommer att få jobb med värdering på Bukowskis. Hans måleri pekade bakåt mot gamla mästare och var riktigt bra. Förutom teknisk skicklighet var det gjort med mycket humor. Han hade dessutom en del tryck med manipulerade foton och vi blev kvar till kvart i sju och pratade Photoshop. Dagen avslutades alltså som den började, med ett långt samtal med en intressant konstnär.

Flyttad från TERRA DEMENTIA, publicerad torsdag, april 12, 2007
Andra bloggar om: Konst, Konstrecension, Konstrunda, Bisse Thofelt, Ben Sederowsky, Christer Svanberg, Paula Fohlin, Ylva Lund, Jan Norén, Pelle Wadströmer, Peter Göransson, Kristina Assarsson, Per Jadéus